Jag hatar den där gnagande känslan i magen. Jag hatar att jag vill ha tillbaka dig men samtidigt vill jag det inte. Och jag hatar att jag kommer att tänka på såna där fina stunder som när jag stod framför spegeln och fixade håret och du kom bakom mig, la armarna om mig och våra blickar möttes i spegeln, och bara blicken sa allt.
Och jag hatar mig själv för att jag tänker på det, för jag vet att det kommer dröja så lång tid innan allt det är borta. Till slut kommer jag ha glömt av alla stunder, och alla minnen. Till slut kommer du blekna bort i mitt minne. Fan vad jag vill att tiden ska gå snabbt.
Och jag hatar att Håkan sjunger så in i pricken rätt i hjärtat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar